Om jag skulle vilja höja mitt välmående,om jag skulle vilja bli en lyckligare människa var ska jag börja? Det finns exempelvis ett visst empiriskt underlag för att det är bra att sätta upp mål i livet.

Att ha tydliga mål kan ge en känsla av kontroll och syfte i livet, samtidigt som det skapar en struktur i vardagen och stärker självkänslan. När man uppnår sina mål får man dessutom positiva upplevelser. Å andra sidan är det viktigt att kunna släppa taget ibland och njuta av livet. Det uppstår en inre konflikt mellan dessa två synsätt – ska jag fokusera på att sätta upp mål, eller öva på att uppskatta de små stunderna i vardagen? Borde jag prioritera ett av dessa områden i taget? Och i så fall, vilket bör jag börja med?

När jag arbetar med individer här hos Mind Jonna genom kbt med de som tex är utbrända brukar jag hjälpa personer att få en förståelse för varför det blev som det blev.

Genom kartläggning och kraftfulla frågor får jag en övergripande bild över individens problematik och vad denne inte lyckats med själv. Och vad denne behöver stöd med. Jag märker ofta att ett stimulerande arbete kan leda till överstimulering när frustrationen över att inte kunna uppnå det man vet att man är kapabel till blir för stor. Att balansera karriär, relationer och fritid kan ibland kännas överväldigande, och till slut är det svårt att förstå vad som egentligen orsakar obehaget. Kroppen kan till slut reagera. Vid långvarig stress blir hjärnan mindre känslig för kortisol, vilket gör att de signaler som behövs för att lugna kroppen uteblir, och stressreaktionen fortsätter. Hjärnvävnad, särskilt i hippocampus som påverkar minnet, kan börja brytas ner. Ett effektivt sätt att motverka detta är genom fysisk aktivitet. Träning kan lindra symtom som nedstämdhet, sömnproblem, minnesstörningar och långvarig smärta. Dessutom är träning ett utmärkt sätt att stärka sin motståndskraft mot stress.

Jag brukar ge personen rådet att söka i sitt jobb igen, i betydelsen att det ska förstå vad det är för jobb de har och ändra sina förväntningar och krav på sig själva utifrån det. På individnivå så är det inte alltid vi har en realistisk självbild.

Vi tror oss klara mer än vi gör så det är en sorts realitetsprincip som ska till verkligheten som ser ut på ett visst sätt. Vår förmåga att bedöma tiden är ofta bristande anser jag.
Förmodligen är det en rad moment vi bortser ifrån eller också tror vi oss vara så mycket mer rationella och fokuserade än vi är. Men telefonen ringer, tankarna far och oväntade, helt normala, saker inträffar. Vi är inga maskiner och kan inte hantera hur många saker samtidigt som helst, utan att det får en effekt på vår prestation.

Vissa företag har stämpelklocka för att minska de anställdas arbetstid då händer det att de stämplar ut när det ska bara för att sedan återvända till sina skrivbord och göra klart det tycker att det måste hinna. Folk underrapporterar hur mycket de jobbar och har ibland en ogrundad tidsoptimism. ibland blir det anställda tillsagda att sätta upp individuella mål.Jag menar att det handlar mer om att följa riktlinjer och mönster än att sätta upp specifika, mätbara mål. Mätbara mål kan vara lämpliga för organisationen, men de behöver inte alltid finnas på individnivå. De chefer jag har och coachat brukar känna sig lättade när de inser att de inte måste veta exakt vad de ska göra varje minut. Att mäta för noggrant skapar onödig stress, enligt mig. Då riskerar man att förlora fokus på helheten och på de mest betydelsefulla målen. Det är viktigare att fokusera på intentioner och drivkraft. Den enda meningsfulla jämförelsen är med sitt eget tidigare jag, vilket gör att man blir sin egen kontroll över tid.

Många medarbetare önskar mer återkoppling från chefer och kollegor, men den viktigaste feedbacken behöver du faktiskt ge dig själv. Det är ofta ambitiösa människor som drabbas av utbrändhet, men det betyder inte att det är deras fel. Dock är det bara individen själv som kan göra något åt sin situation. Även om du har mycket resurser kan du övervärdera din förmåga och ha svårt att acceptera att du måste prioritera. Det handlar om att inse att både tiden och din egen ork är begränsade.

I ett samhälle som belönar prestation och individuell framgång är det sällan uppskattat att välja bort saker och anpassa sina ambitioner. Vi har en sådan stark arbetsmoral att vi ibland arbetar oss sjuka, och ibland till och med in i döden. Jag tycker att det är fånigt att följa en norm som kräver att vi ständigt ska prestera och vara duktiga. Dessutom lever vi i en kultur där vi tror att om vi bara tränar mer och äter mindre ska allt lösa sig – vi är fast i en hälsokultur där vi ser allt som en fråga om fysisk hälsa. Men det handlar även om självkänsla och självbild.

Den som ständigt jagar tiden är också jagad av sina egna inre normer och samhällets förväntningar. Det kan kännas som ett nederlag för självkänslan att erkänna att en uppgift är för svår, men ibland är det precis vad vi borde göra istället för att skylla på tidsbrist. Ibland är det rutinuppgifter kombinerat med riktigt svåra utmaningar som gör oss stressade. När chefer säger att de har för mycket att göra frågar jag ibland om de egentligen menar att uppgifterna är för svåra. Föreställningen om att vi ska klara allt skapar onödig stress. Varför dölja att jag inte klarar av något? Varför stödja normen att jag kan hantera allt?

Att jobba mycket är i sig inte fel, men det innebär ett val där vi måste vara beredda på konsekvenserna. Det är inte realistiskt att jobba långa dagar och samtidigt hinna med allt annat, som att hämta tidigt på förskolan. Många gånger bottnar stress i oviljan att välja bort något.

Det finns många sätt att hantera vardagslivets utmaningar, och att tänka långsiktigt kan vara till hjälp. När barnen är små kan stressen minska om man arbetar mindre och sänker tempot. Det är olika lätt beroende på var man befinner sig i livet, men det är tydligt att den perfekta bilden av balans i livet – där man ska ge sitt bästa på alla fronter – är en ohållbar idealbild. Ett sätt att hantera detta är att undersöka sina och omgivningens begränsningar och ta hänsyn till dem. Absolut balans existerar inte; istället handlar det om att göra val och acceptera att om du jobbar obegränsat så får du vara beredd på konsekvenserna.

Att bli medveten om sina egna begränsningar och försonas med tiden kan vara avgörande. Tidsbrist handlar ofta om en överskattning av vad man kan åstadkomma, brist på realism och ovilja att prioritera. När kraven överstiger möjligheterna är det våra egna förväntningar vi kan justera. Stress orsakas inte bara av yttre krav, utan också av våra egna inre normer.

Yttre krav är många och ständiga, och inget tyder på att de kommer att minska. För den som vill ha en rimlig tillvaro återstår att granska sin egen relation till tiden och de krav som ställs. Vad är realistiskt att hinna med den tid som finns? Vad är nödvändigt och vad är bara önskvärt? Vad behöver göras nu, och vad kan vänta? Man behöver hålla fokus på det man gör och ha pauser mellan olika aktiviteter.

För den som har ett flexibelt yrke, till exempel som egenföretagare, kan detta vara lättare eftersom man styr sin egen tid och arbetstempo. Men för yrkesgrupper som sjuksköterskor, lärare, förskolepersonal och psykologer, som arbetar med begränsad tid och resurser för att hjälpa andra människor, är det mycket svårare. Att se människor som produkter är problematiskt – när arbetet handlar om att möta behov, är tiden en central resurs som inte kan minskas på samma sätt.

Vi bär med oss inre normer om vad vi vill uppnå, och en stor orsak till stress och utbrändhet är bristen på tid att göra ett gott jobb. Detta är särskilt svårt i yrken där arbetet också blir ett livsprojekt. Om arbetskraven är så höga att det inte går att utföra sitt jobb med omsorg, känner man sig otillräcklig. För den som kopplar sin identitet och självkänsla till framgång blir de inre kraven ofta ännu starkare. Då tenderar man att driva sig själv mot ständiga prestationer, och framgångar liksom misslyckanden kan kännas som personliga bedrifter eller misslyckanden – vilket lätt leder till att man överskattar sin egen betydelse.

6 KBT-övningar mot stress

När du är stressad under en lång tid utsätts kroppen för hög anspänning vilket kan leda till både psykiska och fysiska besvär. Här är 6 KBT-övningar mot stress som du själv kan använda för att bli av med din stress:

1. Hitta dina stressfaktorer

Börja med att identifiera det som stressar dig. Det kan till exempel vara din jobbsituation, höga krav, sjukdom eller relationsproblem. Sätter du själv höga krav på att saker måste vara på ett visst sätt inför julen eller är det omgivningen? Fundera över vad som ligger inom din kontroll och som du kan påverka och förändra.

2. Arbeta med problemlösning

När du är stressad kan det vara svårt att se lösningar på dina problem. Att problemen inte blir lösta bidrar i sin tur till att stressen ökar. Försök se på problemet med ett utifrånperspektiv och definiera vad som gör att det inte blir löst. Skriv sedan ner möjliga lösningar och sätt en plan för hur du ska gå tillväga.

3. Ändra din livsstil

De flesta vet att en sund livsstil är bra för både kropp och knopp. Men faktum är att du får bättre motståndskraft mot stress om du äter hälsosamt och får tillräckligt med sömn. Även träning har positiva effekter mot stress då fysisk aktivitet både ger energi och hjälper kroppen att slappna av.

4. Testa avslappningsövningar

Avslappningsövningar och mindfulness hjälper hjärnan och kroppen att slappna av. Det finns många sajter, appar och Youtubekanaler som du kan använda gratis för att lära dig avslappningstekniker. Ett exempel på en effektfull avslappningsteknik är Yoga Nidra där man ligger ner och fokuserar på en djupandning som bidrar till att sänka stressnivåerna i kroppen samt saktar ner hjärtslagen.

Ett annat sätt är att lyssna på frekvens musik (binauralbeats) som jobbar på hjärnfrekvensen,att lugna ner betanivåerna i hjärnan till theta och alfa vågor gör att du signalerar lugn till hjärnan och kroppen.

Du kan också jobba med ” tapping ” att lätt knacka in olika känslor in i kroppen är ett effektivt sätt att få in dina känslor och kroppen i balans.

5. Planera in återhämtning

För att bryta stressbeteende är det nödvändigt att planera in ledig tid för återhämtning. Bestäm tider där mobilen är avstängd och du inte kan nås av jobbmejl eller annat som gör att din stressnivå ökar.

6. Arbeta med dina negativa tankar

Stress kan även orsakas av negativa tankar och katastroftankar, såsom att man är otillräcklig i hemmet, på jobbet eller som person. Ett första steg är att identifiera negativa tankar som dyker upp automatiskt i olika situationer. Ifrågasätt hur realistiska de är och ändra sedan ditt förhållningssätt till dem. Försök se tankarna som just tankar och inte sanningar.

Hoppas detta inspirerar dig,och att du stannar upp i livet emellan. För mig har ett bra sätt blivit att åka iväg på en resa tex en vecka för att helt koppla av och byta helt miljö det har blivit mitt sätt för balans.

Även att reflektera och känna in vad jag behöver och när är viktigt. Hur gör du för att få ihop livspusslet för ett balanserat liv?

Allt gott med ljus och kärlek, ta hand om dig.

Mind Jonna